Livet är faktiskt helt underbart på landat. Vi har nu landat ordentligt. Både i det lite enklare lantlivet med dass och avsaknad av vatten och att vi nu har två sessor att ta hand om. Och det går så sjukt bra. När kommer tvåbarnschocken som alla pratade om innan? Eller så är det bara för att vi är så otroligt lyckligt lottade att vi båda är hemma samtidigt och kan anpassa vår dagsrytm efter barnen.
Vi går upp när de vaknar på morgonen vid en sju-halv åtta. Då jag ammar under natten tar jag en siesta med tjejerna mitt på dagen. Det räcker för Siri sover än så länge bra på nätterna. Ta i trä att det håller i sig.
Jan brukar gå ut eller upp och jobba när vi vilar eller när Meja lagt sig för kvällen. Just nu är han i ladan och donar med traktorn. Dags att äntligen få fart på den.
En annan positiv sak är att vågen stannade på 67,7 kg idag. Nu är det bara tio kilo som ska bort innan jag når den vikt jag hade innan Meja. Men jag antar att de tio kilona kommer att bli sjukt jobbiga att få bort. Men det är bara att bita ihop och INTE köpa det lilla extra när man är och handlar.
Snart lägger vi ut de reviderade skisserna på utbyggnaden samt planlösningen. Bo är på G. Ska stämma av under helgen.
Nästa fredag får vi vatten! Brunnsborraren hörde av sig och nu har vi en date. Och ett datum.
Igår var vi på BVC och Siri hade redan nått över 4 kg. Hon var nu 52,2 cm lång. Liten blir snabbt stor. Nu ligger hon och snusar bredvid mig i soffan. Helt underbart.
Vi åkte in på natten mot söndag (24/1) och de antog då att det bara var förvärkar (var inte öppen mer en en cm när vi kom in och Siri var fortfarande högt öppe i magen och nästan helt rörlig så de gav mig bricanyl och alvedon samt sömnpiller. Med ett “imorgon får du åka hem gick vi och la oss”. Vi hade tur så vi fick stanna kvar. Lite att göra i Gävle…
Det var dock inga förvärkar, hela natten kämpade jag med värkar som de försökt dämpa samt lite halvt omtöcknad av sömntablett… På morgonen var hela livmoderhalsen utplånad och jag var öppen 3-4 cm. Siri var dock fortfarande och simmade bland revbenen.
Värkarna tilltog, men Siri vägrade komma neråt. Vid fem cm gick vattnet, men inte kom hon ner för det. Då trappades allt upp och EDA lades (det tog dem tre försök att få in den…). Inte kul. Men inte kom Siri neråt för det. Efter nån timme var jag helt öppen, men SIri höll fortfarande på och lekte under revbenen och den smärtan. Vilken smärta. Hade inte sovit på hela natten och var då helt färdig. Var dessutom tvungen att göra div akrobatiska övningar för att “tvinga” ner henne, men inget hjälpte.
Och alla skulle vara där och känna hela tiden.
Tillslut ville jag bara ge upp. Värkarna var inte tillräckligt starka. Livmodern var förmodligen lite trött efter Mejas födelse var deras teori och Siri låg konstigt. Hade hela tiden värkstimulerande dropp som de ökade efter hand.
Dags för snitt föreslog jag ett antal ggr, men inte får man det bara för att man ber/tjatar. Istället hämtades en annan BM in och med lite tryck o press på magen såg Siri (och jag) ljuset. Hon låg konstigt för efter att ha pressat mig till det yttersta för att krysta ut lilltösen fick jag helt plötsligt sluta då de var tvungna att snurra henne innan hon kom ut tillslut. Vilken lättnad.
Men jävlar i mig att jag är glad att det här hände andra ggn och inte första. Då hade det kanske inte blitt en till. Mejas förlossning var rena drömmen.
Var tom tvungen att ha värkstimulerande dropp efter att Siri kommit ut då min stackars livmoder inte hade kraft nog att dra ihop sig. Hur tränar man upp den muskeln igen… 
Men det är värt allt slit i slutändan.
På grund av den stränga kylan som hållit i sig sedan vi flyttade till stugan har ju Jans renovering av sovrummet försenats rejält och i onsdags förra veckan ringde vi in hjälp. Stefan som ska ta hand om det stora jobbet har inte haft tid så efter flera rekommendationer från vänner kontaktade vi Röste sonen Henrik S och Arbråbyggarna.
Dagen efter var han hos oss och sa att de kunde sätta igång på måndag. Kl 07:00 skulle deras senior Billy komma och hjälpa Jan. Senare på dagen ringde Henrik igen och sa att de kommer redan dagen efter på fredagen och sätter igång. Helt otroligt.
Fredagen inleddes intensivt. Vi har ju vant oss att gå upp runt en halv åtta då Meja vaknar. Nu var snickarna här prick kl 07:00 för att gå igenom arbetet. Kl 10 var Billy och Jan igång med arbetet och efter lunch hade t o m en elektriker varit här och dragit den el som inte pappa gjort.
Och så har vi borrat. På onsdagen borrade Sörbo ett 100 m djupt hål i backen. Inget vatten än, men de kommer och trycker så då fixar det nog sig. Det rör på sig.
De har borrat sina 100 m och nu väntar tryckning imorgon. Hoppas på tillrinning…
Är inte bra. Vi får dra ner på värmen nu.
Men visst är det underbart att vädret slagit om. Var ute med familjen i snön för första ggn detta år. Meja har saknat det och My med.
Jag trot inte jag har varit på en julgransplundring sedan jag själv gick fram till tomten och fick en godis påse. Men igår var det dags att börja om med den traditionen. Tillsammans med svärmor, mamma och Meja åkte vil till Dönjegården oc ta mig tusan. Meja trivdes som fisken i vattnet. Med mormor i hande sprang hon omkring bland alla stora barnen och var så otroligt exalterad och glad att det värmde i hjärteroten.
Tillsammans med mormor och farmor dansade lillstintan sig igenom hela reportoaren. Jag satt och kliande magen på en stol. Den är stor nu, men jag hoppas det dröjer ett par veckor innan det är dags.
Den som lever får se!
Så är det ibland när man vaknar upp på Persbacka. Men det går fort att få upp tempen inomhus. Två sprakande brasor och lite kaffe löser det mesta. Det är värre på utedasset. Där är det kallt. Tur att det finns bra sitsar.
Var på mvc koll i tisdags. Allt bra. Bebisen i rätt läge och snart är det nog dags. Hoppas liten stannar inne så länge den bara kan. Skynda långsamt please. I o m kylan har renoveringen av sovrummet stannat upp. Det är svårt att arbeta i minus tjugo grader… VARJE DAG. Men Jan gör sitt allra bästa.
På lördag kommer Bo Pettersson hit för att hjälpa oss med bygglovsritningarna. Äntligen.
Den trettionde var vi 14.15 på handelsbanken i Falun för att avsluta livet som bostadsrättsägare i Falun. Det gick smidigt och bra. Åsa är trevlig och känns rätt som ny ägare av vårt hem. Det kändes dock i hjärtat att låsa dörren för sista gången. Men livet är en process. Den ska gå framåt och detta var ett steg vi visste vi skulle ta redan när vi köpte den.
Nyåret spenderades med middag hemma hos Leijnegaards med de nygifta, Eva, Patrik, Ia och en himla många barn. Strax efter åtta hjulade vi iväg till Hovsätter och Johanna och Basens nyinköpta sommarställe. Vi lämnade stugan strax efter elva när Meja började blir lite väl trött och jag få lite väl svårt att andas. Tolvslaget spenderade vi i vårt hem. Meja sov gott i vår säng och jag och Jan var utanför och pussades samt tände tomtebloss och njöt av fyrverkerierna i fjärran. Det blir inte bättre än så.
Igår var vi allihopa hos mina päron. Idag är det Jans föräldrars tur.
Det tog Meja tre dagar att öppna alla paket tomten kom med. Vilken prinsessa hon är…
Helt otroligt. Temperaturer ner till -30. För bara nån vecka sedan var det +10. Kunde tyvärr inte göra klart avloppet pga av snö och kyla. Men det blir till våren de gör det sista. Spelar ju egentligen ingen roll när det händer. Bara det händer under kommande år.
Trist att inte kunnat vara ute med Meja och My. Men små ska inte vara ute i så sträng kyla. Nu är det bara -8 så det känns som tropikerna.
I förrgår gjorde vi julgodis hos mina päron. Blir mycket choklad i jul. Sedan klädde “vi” granen.
Recent Comments