Bilder kommer. VI spenderar den mesta vakna tiden renoverandes eller hänger på diverse barnvänliga sätt utomhus. Det är härligt med mars sol och snö.
Har t o m trängt ner fötterna i längdåkningspjäxor och grillat pinnbröd. Inte helt fel.
|
|||||
|
Jan har snickrat och isolerat. Jag har målat och spacklat. Nu är det inte hur långt som helst kvar. Fantastiskt.
Redan från första stunden märks skillnaden. Man kan njuta från första stung. Man vet att liten inte går sönder om man tar på en body. Man vet att det inte går hål på huvudet om man råkar komma åt där det är lite tunt med ben. Attans vad skönt säger jag bara. Snowracingtävlingen Jan laddat upp inför gick inte riktigt som vi tänkt. Det var kallt. Kallt och blåsigt, så när tävlingen äntligen drog igång frös Meja så mycket så jag fick avvika med henne till Dönjegården för uppvärmning. Stackarn.
Jan gjorde sitt bästa i den individuella klassan, men det räckte inte till… I år igen. I mängder ska sägas. När brunnskillarna åkte sa de att om en femton minuter, en halvtimme kommer brunnen att vara torr. Då skulle vi vänta i tio timmar för att sedan pumpa ut allt vatten i den igen. Efter fyra och en halv timme var trycket fortfarande lika på ängen och vattnet hade runnit över vägen. Då blev vi lite fundersamma och då det var fredagseftermiddag så ringde vi till killarna för att höra om nått hade missuppfattats. Ingen svarade…
Lite panik. Skulle vi låta vattnet pumpas ut eller skulle vi stänga av. Vi stängde av och när sedan borraren ringde tillbaka gratulerade han oss till en optimal brunn som aldrig skulle sina. Tydligen så var brunnens kapacitet enorm om den efter 4,5 h inte tappats. Super. Snart kan man dricka Persbacka vatten. Inte ur kranen då, men från en slang ute på ängen. Man ska inte göra det för lätt för sig… Var hos Leijnegards å kollade på melodifestivalen igår. Inte mycket koll på TV blev det. Fem barn låter bättre och är mer underhållande än schlager. Tycker jag ivarje fall. Men det var en supertrevlig kväll, med fantastisk mat. Livet är faktiskt helt underbart på landat. Vi har nu landat ordentligt. Både i det lite enklare lantlivet med dass och avsaknad av vatten och att vi nu har två sessor att ta hand om. Och det går så sjukt bra. När kommer tvåbarnschocken som alla pratade om innan? Eller så är det bara för att vi är så otroligt lyckligt lottade att vi båda är hemma samtidigt och kan anpassa vår dagsrytm efter barnen. Vi går upp när de vaknar på morgonen vid en sju-halv åtta. Då jag ammar under natten tar jag en siesta med tjejerna mitt på dagen. Det räcker för Siri sover än så länge bra på nätterna. Ta i trä att det håller i sig. Jan brukar gå ut eller upp och jobba när vi vilar eller när Meja lagt sig för kvällen. Just nu är han i ladan och donar med traktorn. Dags att äntligen få fart på den. En annan positiv sak är att vågen stannade på 67,7 kg idag. Nu är det bara tio kilo som ska bort innan jag når den vikt jag hade innan Meja. Men jag antar att de tio kilona kommer att bli sjukt jobbiga att få bort. Men det är bara att bita ihop och INTE köpa det lilla extra när man är och handlar. Snart lägger vi ut de reviderade skisserna på utbyggnaden samt planlösningen. Bo är på G. Ska stämma av under helgen. Nästa fredag får vi vatten! Brunnsborraren hörde av sig och nu har vi en date. Och ett datum. Igår var vi på BVC och Siri hade redan nått över 4 kg. Hon var nu 52,2 cm lång. Liten blir snabbt stor. Nu ligger hon och snusar bredvid mig i soffan. Helt underbart.
Vi åkte in på natten mot söndag (24/1) och de antog då att det bara var förvärkar (var inte öppen mer en en cm när vi kom in och Siri var fortfarande högt öppe i magen och nästan helt rörlig så de gav mig bricanyl och alvedon samt sömnpiller. Med ett “imorgon får du åka hem gick vi och la oss”. Vi hade tur så vi fick stanna kvar. Lite att göra i Gävle… Det var dock inga förvärkar, hela natten kämpade jag med värkar som de försökt dämpa samt lite halvt omtöcknad av sömntablett… På morgonen var hela livmoderhalsen utplånad och jag var öppen 3-4 cm. Siri var dock fortfarande och simmade bland revbenen. Värkarna tilltog, men Siri vägrade komma neråt. Vid fem cm gick vattnet, men inte kom hon ner för det. Då trappades allt upp och EDA lades (det tog dem tre försök att få in den…). Inte kul. Men inte kom Siri neråt för det. Efter nån timme var jag helt öppen, men SIri höll fortfarande på och lekte under revbenen och den smärtan. Vilken smärta. Hade inte sovit på hela natten och var då helt färdig. Var dessutom tvungen att göra div akrobatiska övningar för att “tvinga” ner henne, men inget hjälpte. Och alla skulle vara där och känna hela tiden. Tillslut ville jag bara ge upp. Värkarna var inte tillräckligt starka. Livmodern var förmodligen lite trött efter Mejas födelse var deras teori och Siri låg konstigt. Hade hela tiden värkstimulerande dropp som de ökade efter hand. Dags för snitt föreslog jag ett antal ggr, men inte får man det bara för att man ber/tjatar. Istället hämtades en annan BM in och med lite tryck o press på magen såg Siri (och jag) ljuset. Hon låg konstigt för efter att ha pressat mig till det yttersta för att krysta ut lilltösen fick jag helt plötsligt sluta då de var tvungna att snurra henne innan hon kom ut tillslut. Vilken lättnad. Men jävlar i mig att jag är glad att det här hände andra ggn och inte första. Då hade det kanske inte blitt en till. Mejas förlossning var rena drömmen. Var tom tvungen att ha värkstimulerande dropp efter att Siri kommit ut då min stackars livmoder inte hade kraft nog att dra ihop sig. Hur tränar man upp den muskeln igen… Men det är värt allt slit i slutändan. På grund av den stränga kylan som hållit i sig sedan vi flyttade till stugan har ju Jans renovering av sovrummet försenats rejält och i onsdags förra veckan ringde vi in hjälp. Stefan som ska ta hand om det stora jobbet har inte haft tid så efter flera rekommendationer från vänner kontaktade vi Röste sonen Henrik S och Arbråbyggarna. Dagen efter var han hos oss och sa att de kunde sätta igång på måndag. Kl 07:00 skulle deras senior Billy komma och hjälpa Jan. Senare på dagen ringde Henrik igen och sa att de kommer redan dagen efter på fredagen och sätter igång. Helt otroligt.
Och så har vi borrat. På onsdagen borrade Sörbo ett 100 m djupt hål i backen. Inget vatten än, men de kommer och trycker så då fixar det nog sig. Det rör på sig.
De har borrat sina 100 m och nu väntar tryckning imorgon. Hoppas på tillrinning…
Men visst är det underbart att vädret slagit om. Var ute med familjen i snön för första ggn detta år. Meja har saknat det och My med. |
|||||
|
Copyright © 2010 Downsizing, but upgrading - All Rights Reserved |
|||||
Recent Comments